Den näst sista dagen av min semester har nu tagit sin början. Det känns en aning vemodigt samtidigt som en liten, dock mycket liten, del av mig längtar tillbaka till arbete och rutin. Igår morse när jag stack ut näsan genom ytterdörren kändes augustimorgonens luft klar och tydlig, som ett budskap om att hösten snart är här. Det pirrar lite i kroppen av den känslan, höstmänniska som jag är. Idag väntar ett sjukhusbesök för mannen och jag ska åka med som chaufför och stöd. I timglaset bredvid mig har snart sanden runnit ner. Det är dags för bensträckarpaus.

*

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s