Här sitter jag vid mitt skrivbord och smuttar på en mugg kaffe med vispad mjölk och kanel. Till det ett Digistivekex och en lakritsfudgekula. Mig går det ingen nöd på, alltså. Tankarna går till den bok jag läser till mina frukoststunder, Brené Browns »Trotsa vildmarken«. Den har bjudit på flera aha-upplevelser trots att jag ännu inte kommit längre än till kapitel två. Känner igen mig i hennes resonemang vad gäller funderingar kring tillhörighet. Att känna att man hör till, eller snarare motsatsen, att känna att man inte hör till. Och vad vill jag ha sagt med det då? Jag har faktiskt inte en aning. Jag ska läsa vidare i boken till frukosten imorgon och se om jag kan utveckla detta ämne bättre då. Jag tar den sista slurken av kaffet nu och sedan går vi ut och andas frisk luft, Lille M och jag.

Jag har nu läst ut Anna Fredrikssons bok Ett enklare liv, del två ur hennes trilogi Pensionat Pomona. Tyckte om den första delen och tyckte även om den här. Lätt att komma in i igen och dessutom gav den en del tankar om relationer och släktskap. Det är inte endast jag som upplever sådant rörigt emellanåt och det kan vara bra att bli påmind om det ibland. Imorgon kommer väckarklockan att ringa kl. 06.00 precis som den brukar göra men med den skillnaden att jag inte behöver gå upp om jag inte vill. Nu väntar nämligen fyra veckors semester och det är så välkommet med den ledigheten. Känner jag mig rätt kommer jag ändå att gå upp men det ligger en frihet i att få bestämma själv om jag vill det, eller inte. Åskan mullrar på avstånd. Det regnar. Det är ok.

Ledigheten är över. Arbetslivet ska kopplas på igen. Efter genomgång av e-post och lappar som lagts in på hennes skrivbord känner hon lust till att gå hem. Känslan är dock allt annat än lust, snarare en lätt panik över det som blivit liggande under hennes frånvaro och som nu måste tas tag i. Dessutom knackas det konstant på hennes dörr med frågor som; ”har hon sett mejlet som skickats?”, ”har hon sett lapparna om beställningar som lagts in hos henne?”, ”kan hon prioritera just det utskicket framför alla andras?”, ”har hon kollat de där fakturorna som det mejlats om?”. Svarar hon då ”Nej, jag har tyvärr inte hunnit det och kommer nog heller inte att få det gjort idag.” när det pockas på hennes uppmärksamhet och tid. Nej, naturligtvis gör hon inte det. Hon biter ihop och ler. Hon fixar och trixar. Efter tio minuters övertid tvingar hon sig till att gå hem. Hon sänker axlarna när hon går ut genom entrén, andas, och resten av dagen försöker hon att ägna sig åt inte tänka på jobb alls. Faktiskt lyckas hon efter omständigheterna ganska bra med det.

Dagen avslutas med att läsa färdigt Stina Wollters underbara bok »Kring denna kropp«. Hon har läst den förut och hon kommer med all säkerhet att läsa, eller lyssna på den igen. Hon tittar på dedikationen inuti boken och minns mötet med Stina. En riktigt fin avslutning på en annars ganska hektisk dag och hon tänker att det är viktigt att värna om utrymmet kring sin kropp.

Nordanvinden viner kring husknuten och solen håller sig gömd ovan molnen. Jag har alls ingen lust att gå ut i detta blåsväder, men ut ska jag. Som morot sätter jag pluggar i öronen och lyssnar färdigt på Mattias Edvardssons bok ”En helt vanlig familj”. Ruggigt bra bok, förresten. Har ni läst den?

Tack och lov för fredag och snart ledig helg. Här ska laddas energi. Det har gått två veckor sedan jag blev sjuk och fortfarande gör det riktigt ont i halsen när jag sväljer. Snuvan är kvar och så också tempen som pendlar mellan 37º och 38º. I natt har det heller inte blivit mycket sömn och klockan halvfem kände jag att det fick räcka med att ligga och vända och vrida mig. Nu sitter jag här framför datorn och smuttar på honungsvatten som förhoppningsvis ska ge lite lindring till en öm hals. Migränanfallet från i natt har klingat av men tröttheten börjar smyga sig på och skulle jag lägga mig nu skulle jag antagligen somna direkt vilket inte skulle bli så bra. Dags för frukost och sedan morgonpromenad med Lille M innan arbetsdagen tar sin början. Sova får jag göra sedan. Och det var egentligen inte alls meningen att jag skulle beklaga mig över mitt hälsotillstånd i detta inlägg. Det har jag gjort förut så det räcker. Jag hade tänkt mig lite bokbloggande – en bok har avslutats och en ny har påbörjats – men knoppen, kroppen och jag behöver verkligen kaffe nu.

Note-to-self:
Kortkommando för gradertecken på en Mac = Shift+Alt+K. Ska det vara så svårt att komma ihåg från gång till annan?!

Jag har nu läst ut Mikael Niemis bok Fallvatten vilken jag varvade läsandet av med ljudbok för att lyssna på författarens trygga sjungande norrlandsdialekt. Detta hjälpte dock föga vid de stycken i boken där han skildrar hur han tänker sig att människor som befinner sig i nöd skulle kunna agera. Så fruktansvärd att läsa emellanåt och ändå läste jag vidare. Jag närde ett visst hopp om att det skulle gå bra vilket det naturligtvis inte alltid gjorde. Sådant är ju inte livet. Och språket han bjuder på, det trollbinder. Det här var en bok som verkligen skakade om mig men nu har jag läst den och nu ska jag släppa den. Låta fallvattnet rinna av mig.

Jag har precis avslutat boken ”Stolthet och fördom” och som pricken över I:et såg jag samma dag klart filmen. Boken har funnits i min ägo och samlat damm i bokhyllan ända sedan 2012. Sju år senare känner jag ett styng av sorgsenhet över att ha läst färdigt den. Jag hade sådana förväntningar om den vilket med råge motsvarade dessa. Nu blir det till att läsa en svensk författares bok; Mikael Niemis ”Fallvatten”. Tänker att det passar bra nu när ”Mats” härjar som värst däruppe i norr.