Godmorgon måndag! Här sitter jag vid köksbordet och klickar på tangentbordet. Morgonstund med te och yoga är avklarad. Diskat och bryggt kaffe har jag också gjort. Att gå upp när klockan inte visar på mer än 04:50 är kanske inte det optimala men har man som jag legat vaken sedan 03:40 är alternativet att ligga kvar och stirra upp i taket inget alternativ. Inte en granne verkar vara vaken. Jo, nu tändes det i köket hos dem mitt emot. De som kom hem med en liten nykläckt bebis nu i helgen. Jag undrar hur de har det. Glädje blandat med känslosvall, kanske. Åh, jag minns den där tiden. Den var både underbar och samtidigt ganska skrämmande, att komma hem med ett litet liv som vi ensamma skulle ha ansvar för. Det var stort. Det var lättare när vi kom hem med Nr 2. Nu har de båda passerat trettioårsstrecket och dottern är själv mamma sedan några år. Tiden går. Konstigt bara att inte jag har förändrats något. Hrm-hrm …

Här sitter jag vid mitt skrivbord och smuttar på en mugg kaffe med vispad mjölk och kanel. Till det ett Digistivekex och en lakritsfudgekula. Mig går det ingen nöd på, alltså. Tankarna går till den bok jag läser till mina frukoststunder, Brené Browns »Trotsa vildmarken«. Den har bjudit på flera aha-upplevelser trots att jag ännu inte kommit längre än till kapitel två. Känner igen mig i hennes resonemang vad gäller funderingar kring tillhörighet. Att känna att man hör till, eller snarare motsatsen, att känna att man inte hör till. Och vad vill jag ha sagt med det då? Jag har faktiskt inte en aning. Jag ska läsa vidare i boken till frukosten imorgon och se om jag kan utveckla detta ämne bättre då. Jag tar den sista slurken av kaffet nu och sedan går vi ut och andas frisk luft, Lille M och jag.