Måndagmorgonen bjuder på slaskig blötsnö och både hunden och jag hukar oss för den fuktigt kalla kylan. Det snöblandade regnet viner mot oss som småspik i luften där vi stretar fram på promenadstigen. Väl inne i värmen igen slår jag ett öga på väderstationen – den gröna kuben på mitt skrivbord – och ser till min förvåning att den visar på en stor sol. Därom råder det alltså olika meningar. Jag har varit ute och gått en promenad med hunden. Det har inte väderstationen.

Morgonsol med gråtunga moln borta i väster. +7° Nordan.
Evald och Osvald har namnsdag.

Tog cykelturen till biblioteket i eftermiddag då jag inte kom iväg igår. Jag kollade för säkerhets skull termometern innan jag gav mig iväg som visade på skapliga +10° och jag bestämde mig för att skippa handskar. Händerna mina var stelfrusna när jag kom hem igen och hade antagit en fint grisskär nyans. Känseln börjar komma tillbaka så smått nu. Ja, det var ju det där med Nordan – det hade jag liksom glömt.

Jag har nu läst ut Anna Fredrikssons bok Ett enklare liv, del två ur hennes trilogi Pensionat Pomona. Tyckte om den första delen och tyckte även om den här. Lätt att komma in i igen och dessutom gav den en del tankar om relationer och släktskap. Det är inte endast jag som upplever sådant rörigt emellanåt och det kan vara bra att bli påmind om det ibland. Imorgon kommer väckarklockan att ringa kl. 06.00 precis som den brukar göra men med den skillnaden att jag inte behöver gå upp om jag inte vill. Nu väntar nämligen fyra veckors semester och det är så välkommet med den ledigheten. Känner jag mig rätt kommer jag ändå att gå upp men det ligger en frihet i att få bestämma själv om jag vill det, eller inte. Åskan mullrar på avstånd. Det regnar. Det är ok.

En bra dag på jobbet vilket innebär att hon är nästan ikapp. När hon kommer hem blir hon serverad middag ute på altanen. Solens strålar letar sig igenom det spruckna altantaket och kittlar henne godmodigt i ansiktet. Hennes mamma tittar in på en fika och därefter tar de tillsammans en promenad till blomsterhandeln. De hittar några nya växter att plantera, att byta ut mot de som hagelstormen förra veckan gick så hårt åt.

Dagen idag var en bra dag. En riktigt bra dag faktiskt. Både jobbmässigt och privat och jag känner en känsla av förnöjsamhet i kroppen. Förnöjsamhet – hmm – existerar det ordet ens? Nåväl, den frost som bäddade in naturen så vackert i morse har nu övergått i regn ikväll men det är som det är, att gnälla över väder är absolut ingen idé men visst påverkas jag av skiftningarna. Om femton dagar är det vintersolstånd och sedan vänder det och vi går mot ljusare tider. Yes!

Och om någon skulle undra så; Ja, Tant Beige har sagt upp sig. Hon vägrar vara tant och meddelar också bestämt att beige inte ens är en färg. Och med det uttalandet steg hon rakryggad ut genom bloggen och försvann.

Elva minusgrader och rejäl nord- och östanvind till det. Det är väder utan lek skulle man väl kunna säga. Men det gör inget för Lille M haltar knappt alls idag så jag pälsar gärna på mig för att ta honom med ut på en promenad. Senare ikväll tänker jag bänka mig framför Tv:n och titta på ”Auktionssommar”. Värma mig med sommarbilder från Skånelandet.

Sängen är helt underbar att sova i. På morgnarna när jag vaknar känner jag mig utvilad och lite som ”prinsessan på ärten” fast utan ärta då, tack och lov. Solspegeln jag satte upp på väggen ovanför sänggaveln gjorde sitt till. Det piffade upp med toner av guld i de grå nyanserna. Ibland går jag  in i sovrummet och bara står där och tittar, tar in känslan av harmoni. Tänk att byte av en säng kan betyda så mycket.

Apropå sol så tittar den faktiskt fram nu och fåglarna kvittrar för fullt. Jag tror att jag istället för att sitta här och skriva ska ta mig ut på en promenad innan skymningen faller. Jag tar nog mina IceBugs på. Snömodden från de senaste dagarnas töande har fryst till is och är helt omöjlig att gå på om man inte har dem på.

Vi tänder det andra ljuset i advent och utanför köksfönstret singlar snöflingor sakta ner. De blir liggande kvar på altandäcket och bildar snart ett orört vitt fluffigt täcke. Solen ser ut att vilja tränga igenom det moln med snö som nu passerar. Jag hoppas i så fall att kylan underifrån ska låta den snö som fallit ligga kvar trots solsken. Det vore det optimala. Jag känner en längtan efter att ta med mig kameran och gå ut och fotografera. Det var ett tag sedan nu.